pumpadeluffare

Jag ska snart åka ner till mina härliga vänner i Skåne, som jag har saknat en jäkla massa! Men jag känner mig inte så happy om att jag ska lämna familjen... Jag vet att min familj kan gå mig på nerverna och Gud vet att de gjort saker som... ja jag vet inte... låt oss kalla det... saker... som varit svåra att processera. (Tack Maroona för att du har varit min klippa genom saker och ting.. Vet inte hur jag ska återbetala den stora skuld jag har till dig...)
Men jag känner verkligen att både de och jag har lugnat ner oss och börjat fungera bättre än innan... It´s been some rocky years och det ligger ett par till framför oss.
En kille frågade mig en gång hur jag ser Gud och detta var mitt svar:
" Jag tror att Gud är för stor för oss att förstå så jag väljer att lämna det där men hur jag ser honom... hmmm
well... jag ser Gud i min mammas leende... i pappas styrka och kärlek till mig... i syskonens rädsla om mig och i mina vänners lojalitet.... i allt som jag håller kärt för jag vet att utan honm vore det inte möjligt."
Och det anser jag om min familj, religion och vänner. De är nog det viktigaste i mitt liv.
Tack för er.

P.S. Jag vet ännu ett gay inlägg men jag är tjej... JAG FÅR VARA GAY!

/Hibbaten!