pumpadeluffare

Jag är trött på att vara den sexiga tjejen som är en "cocktease". (MItt namn på Cuba btw). Jag vill vara speciell för nån känner jag. Jag tackar Gud att jag har mina pumpade idioter and God knows I löööves those bitches. Men jag vill hitta den jag ska dela min kärlek med. Fan, har ni oxå känt för att helt ge upp och skita o kärleken? Att den finns men kanske bara inte för er? Så känner jag ibland. Att kärleken finns men kanske bara inte för mig. Jag trodde att jag hade hittat min blonda prins men det visade sig att min blonda prins inte var en prins... han var inte ens en groda... han var bara en stor dinosarieskitstövel från maskarnas helvete. Neeeeej vadå jag hatar honom... inte alls!
Alla andra har haft långa förhållanden förutom jag. Är jag inte tillräckligt logisk för att man ska orka med mig? Är det min kropp? Gnäller jag för mycket? Har jag fel hårfärg? HAR JAG FEL NAGELLACK?????
Det känns som om man kan nämna 1937271918234580934772762097060956 fel på en själv. Men jag undrar om det är det eller om jag bara träffar åsnor. Just det... det är det jag träffar... åsnor eller horor.... eller åsnor på horor.... som lackar i maskarnas helvete. DET ÄR SÅNA UNDERBARA KILLAR JAG TRÄÄÄÄÄFFAR!
Jag vill bara träffa den som jag ska spendera mitt liv med.
Men frågan är kan man hitta den man är menad att vara med om man inte hittat sig själv?


"Det gäller inte att hitta en flicka som man har lust att gå till sängs med... det gäller att hitta en flicka som man har lust att stiga upp med."
 
                                    //Jens Locher

Jag vill vara den flickan...
Kisses on hoes

//Hibbaten